Rosa var en trefärgad cavaliertik. Hon var mycket kärleksfull och gosig men när hon kom, från en stor kennel, var hon väldigt strykrädd.
Det tog några månader innan hon lyfte upp svansen. Det såg ut som om den var fastväxt nedanför svansroten. Men en dag såg jag henne leka med de andra hundarna med svansen högt upp i luften. Jag blev så glad att glädjetårar rann ned för mina kinder och jag skrek ”hon kan, hon kan”. Tänk vad härligt det är att se när en kärleksfull liten individ slutar vara rädd och börjar leva glatt.
En kull valpar fick hon. Och hur den valpningen gick till går att läsa i berättelsen om ”Peter Pan, blev pappa Mio”.
Rosa hoppade gärna in och var extramamma till andra tikars kullar. En gång utvecklade hon till och med mjölk och diade den andra tikens valpar. Det var hos min väninna och här ser ni henne med väninnans tiks valpar.
Hon älskade att vara med valpar. Då var hon riktigt lycklig. Hon kunde ligga mitt i högen av halvstora valpar och de klättrade på henne, bet i hennes öron, päls och svans, hon låg bara där och lät de hållas. Lockade jag bort henne från valparna smet hon dit igen, så fort hon fick chansen. När valparna fick vara ute och springa i trädgården var Rosa den som först trängde sig fram för att följa med ut. När hon kom ut i trädgården tillsammans med valparna sprang hon runt, runt med svansen högt och skällde av glädje.
När Rosa blev äldre och inte orkade så mycket längre, blev stunderna med busande valpar kortare. Men hon kunde inte låta bli att flera gånger varje dag busa runt en stund med ett gäng valpar. Och varje gång blev ritualen den samma. Ett par varv runt i trädgården med svansen högt innan hon lekte med dem. När hon blev trött kunde hon hoppa upp på en stol, soffa eller lägga sig högst upp i trappan och ligga och titta på valparna som lekte vidare i trädgården.
Rosas favorit syssla var annars att tugga på ben eller att sova och snarka högt och ljudligt. Hon var också väldigt förtjust i äpplen och plockade gärna med sig äpplen in från trädgården. Den enda gången Rosa sa ifrån till valpar och andra hundar var när hon hade ett tuggben eller ett äpple att tugga på.
