Majsan, en cremefärgad tik av blandningen lhasa-apso och tibetansk spaniel. Hon var lite långsam av sig och kom alltid efter de andra i den blandade flocken. Gick sin egen väg liksom. Om jag ropade på flocken som var ute och busa, då kom hela gänget utom Majsan som blev kvar. Hon tittade sig om efter de andra och till sist förstod hon åt vilket håll de sprungit och hon kom efter.
Var hon ute med de andra i skogen kunde hon helt plötsligt bara gå sin iväg, åt ett helt annat håll, för att kika på något eller bara stå och fundera en stund. Inte alls så noga med vart alla andra tog vägen.
Om någon annan hund morrade åt henne stod hon lugnt kvar och viftade på svansen.
Hon var som en liten Nalle Puh. Och som Nalle Puh sa: Jag är en björn med en mycket liten hjärna. Ja så var det nog med Majsan med. En hund med en mycket liten hjärna men med ett otroligt varmt hjärta.
Hon var en av de mest kärleksfulla hundar jag haft.
