Sagan om äppelhunden Berta

Lilla Berta fullkomligt älskar äpplen.

Hennes bästa tid på året är hösten.

För då faller det godis från träden.

Hon kan sitta och kika upp på äppelträden,

under vår och sommar och se drömmande ut.

 

Hon springer och leker med de andra hundarna

men rätt som det är stannar hon upp under något äppelträd,

kikar uppåt och drömmer sig bort en stund.

Sen springer hon ikapp de andra och fortsätter leka.

 

På hösten när de första äpplena börjat ramla ner på marken

ser man henne lycklig springa raka vägen till träden och

förnöjt börja tugga på ett äpple.

Hon tar med sig äpplen vart hon är går, under hela äppelperioden.

Inte så mycket tid för lek nu när det finns så mycket

godis som ramlar ner på marken.

 

När hösten är över och det inte finns fler äpplen

att plocka upp och äta har Berta blivit lite rund om magen.

Men det är ingen fara.

Berta vet att snart har hon lekt bort de där extra kilona runt magen.

Nu när hon kan leka mer med sina vänner igen

och bara ibland stanna till under äppelträden

och längtansfullt titta uppåt.

 

När vintern kommer vill Berta inte titta upp mot äppelträdens kronor.

Hon har lärt sig att när träden bäddats in i det där kalla vita,

då är det inte bra att titta uppåt.

Det kalla vita kan ramla ner i hennes ansikte och in i hennes ögon.

Då är det roligare att springa runt och göra gångar i det vita

som man sen kan jaga varandra i, runt, runt, runt.

Men när Berta har kommit in från vinterleken

då drömmer hon sig bort till äppelträdens godsaker.

 

Snart är det vår, så blir det sommar och sen kommer

Bertas bästa årstid, hösten.

Den tid då det regnar godis från äppelträdens kronor.

Mums!