Candy en solskenshistoria

 

Candy köptes från en kvinna i Skåne som sa att hon var en dvärgpudel.

Candy hämtades av en släkting och när jag fick se henne, ville jag bara gråta. Hon var så fruktansvärt misskött. Smutsig, tovig, ögonen rann och hon var väldigt mager. Dessutom alldeles för stor för att vara dvärgpudel.

 

Det första som gjordes var ett veterinärbesök. Domen blev misskött och undernärd men annars inga allvarliga fel. Veterinären skrev in i besiktningspappret att hon inte var en dvärgpudel utan en mellanpudel. Så sa han till mig: Lämna tillbaka henne, du har blivit lurad.

Inte kunde jag lämna tillbaka henne. Nej det går inte att lämna tillbaka en sötnos till någon som misskött henne.


Efter veterinärbesöket blev det till att bada, klippa klor och päls, göra rent ögon och öron. Och efter det massor av gos. Sova i soffan och sängen så klart och bara få vara nära.

 

Candy var en kärleksfull liten individ som bara behövde omvårdnad och att lära sig att förstå att man kan lita på människor. I alla fall vissa människor. Av dem kan man få god mat, omvårdnad, motion, bus och massor av kärlek.

Hon behövde gå upp i vikt men det var en kräsen fröken. Jag provade med olika sorters hundfoder, blandade i rester från min egen mat osv

Speciell pudelmat-Nej, tack

Mat för kräsna hundar-Nej, tack

Köttbullar-Nej, tack

Korv-Nej, tack

Ägg och rå äggula-Nej, tack

Ja så där höll vi på den första tiden.

Till slut kom vi på att rått kött var gott-Ja, tack

och pannkaka-Jaaaa, tack Smaskens

 

Ganska snabbt förstod jag att hon inte trivdes i en flock med flera hundar. Hon behövde En hundkompis men också fler människokompisar. En flock med människor som fick henne att hitta tillbaka till tillit och kärlek.

Hittade en underbar familj till henne där det fanns både hund, vuxna och barn. Den bästa familjen hon kunde få. En trygg gammal schäfertik fanns det redan i familjen. Barnet och Candy blev snabbt vänner och sov gärna tillsammans i soffan. Efter hand kom det fler barn i familjen och Candy blev själv mamma.


Hon utvecklades till en mycket välmående och vacker pudelflicka. Hon "växte" mer efter sin första kull valpar. Blev lugnare, mer kärleksfull och tillitsfull och hade fortfarande det där busiga, spralliga och roliga i sig.


Hon var en superduktig mamma. Stolt och vacker. Älskade både sina hundvalpar och "sina" människovalpar.